Nu börjar hoppet att komma tillbaka. Men jag tror inte att jag någonsin kommer att kunna vänja mig vid besvikelsen när mensen kommer varje månad.
Igår var vi hos grannarna på lite julmys. Glögg, pepparkakor, knäck… Det var hur trevligt som helst. Men som vanlig när man varit där är längtan efter en egen liten krabat stor. Deras lillkille satt i älsklingens knä hela kvällen, samtidigt som han satt och flörtade med mig.
Är grymt trött nu för tiden. Somnade i soffan vid 21 tiden, gick upp och lade mig i sängen, tittade på tv en timme, och sov hela natten tills dess att älsklingens klocka ringde. När han gick upp var jag helt säker på att det var onsdag och att det var dags att jobba igen. Har ingen kontroll på dagarna längre känns det som. Allt extra som måste göras på jobbet nu känns verkligen i huvudet och kroppen.
Då vi har fått hem vår crosstrainer så har jag idag tränat lite på den. Tänkte att man kanske blir lite piggare om man får lite motion. Hitills har det inte hjälpt. Men så har jag ju bara utfört ett träningspass. Får väl se hur det känns i början på nästa år.
